Jag har alltså gått och blivit knäpp den senaste tiden. Jag har börjat äta gröt. Mannagrynsgröt, havregrynsgröt och grahamsgröt. Gröt som jag har varit en stark motståndare till hela mitt liv har alltså börjat slinka mer i min lilla magsäck. Knäppt är det! Så knäppt att jag nu har börjat undra vad jag lider av för sjukdom. Gröt. Usch, blä, nejnej! Så lät det faktiskt ända fram till för någon vecka sen då Elina undrade om jag ville ha lite gröt. Jag svarade att jag kunde smaka lite, men att det måste vara mycket äppelmos till! Hon gjorde gröt och jag smackade i en rejäl klick äppelmos och lite mjölk. Jag smakade och tyckte det var riktigt gott. Sen dess har jag testat (på nytt) på två andra gröt-sorter och det har varit gotteligottgott... Kan någon ställa korrekt diagnos på mig så vore jag tacksam.
Jag kollade för övrigt herrarnas skidåknings-stafett (missade tyvärr damernas bravur-lopp!). Något som jag också brukade ogilla skarpt. Men som jag nu tyckte var helt okej, även fast jag tror att alla ryssar, finnar, norskar, tyskar, italienare, ja, ungefär alla framträdande länder förutom Sverige är dopade. :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar